Vissa kräftdjur kan vara svåra att övervaka med eDNA

[2023-01-24] Våra undersökningar pekar på att vissa tiofotade kräftdjur släppa inte lika mycket DNA i den omgivande miljön som andra djurgrupper. I en pilotstudie på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm testade vi möjligheten att övervaka den vitfingrade brackvattenskrabba

(Rhithropanopeus harrisii) – en invasiv art från brackvattensområden längs den nordvästra Atlant-kusten i USA - med eDNA. Vi testade en artspecifik dPCR assay som fungerade utmärkt i en rad positiva kontroller, dvs under kontrollerade forhållenden där vi höll krabbor i en spann under en kortare tid i och därefter tog prover på vattnet. Men i ett prov från lokal med känd och observerad förekomst av arten gick det inte att hitta något DNA från krabbor. Detta kan tyda på att eDNA övervakning kan ge falska negativa resultat för djur med exoskelet som tex kräftor och krabbor. Dessa djur kanske inte släpper lika mycket DNA som till exempel musslor och fiskar. Det är möjligt att provtagning på vissa tidpunkter på året kan öka sannolikheten att spåra DNA från dessa arter, tex. när djuren är reproduktiv aktivt eller ömsa skal. Vi rekommenderar i nulägget att tolka negativa fynd för stora kräftdjur mer försiktigt och ta hänsyn till målartens ekologi och provtagningsdesign. Vi kommer också fortsätta med fördjupande experiment och fältförsök för att minimera antal falska negativa observationer i DNA-baserad övervakning av tiofotade kräftdjur.

Rapporten finns i rapportregister eller skickas på förfrågan.